Igår va det dags för vaccination för Elis. Knappt nå grin alls vid själva sprutorna. 

Efter sprutorna mös barna ner sig i sackosäcken med sina onepiese.

Där låg dom väldigt länge och tittade på tv.

Men sen kom grinet. Han grinade så fruktansvärt mycket så fort jag släppte ner han på golvet. Det blev alltså till att bära. Att bära en 12-kilos klump och laga mat samtidigt är inte lätt. Var alldeles öm i armarna när jag gick å la mig igår kväll. 

Från 15 igår eftermiddag tog han inte ett enda steg utan satt hela tiden i mitt knä. 

Väldigt ovanligt. 

I morse somnade han sittandes i vagnen när vi lämnade Ines på dagis vilket aldrig hänt förut.